Cykelns historia

1800-1830 Medan det finns lite diskutabla bevis på existensen av cyklar före 1800-talet, är det ett vida accepterat faktum att den första cykeln uppfanns 1817 av en Baron Karl von Drais i Tyskland. Läs mer	1840-1870 Under 1860-talet utvecklade Pierre Michaux, grundaren av Michaux Company, den första mycket populära och kommersiellt framgångsrika tvåhjuliga bicykeln, som på framhjulet Läs mer	1880-1910 Mellan 1869 och 1880 kom krav på cyklar som kunde användas på längre sträckor och vid högre hastigheter. Från 1880 ökade tillverkarna storleken på framhjulet på cykeln till hårresande proportioner. Läs mer
1920-1950 Under denna period skiftade människan fokus, och i västvärlden minskade intresset för cykeln som gav plats för bilen, vilken uppfattades som framtidens transportmedel..... Läs mer	1960-1990 Efter krigen och den stora depressionen banade 1960-talet vägen för det svängiga 60-talet och det psykedeliska 70-talet. Det var ett av de viktiga skedena... Läs mer	2000-i dag Nu för tiden stöder man aktivt cykling i många städer runt om i världen och har skapat en väldefinierad infrastruktur för detta. och fler människor går över till cykling..... Läs mer

 

Ladda ner tidslinjen

 

1800-1830

Den första cykeln uppfinns

Det finns lite diskutabla bevis på existensen av cyklar före 1800-talet, är det ett vida accepterat faktum att den första cykeln uppfanns 1817 av en Baron Karl von Drais i Tyskland. Den kallades Laufmaschine, vilket betyder “den springande maskinen” på tyska, och patenterades 1818 som det första kommersiellt lyckade tvåhjuliga, av människan drivna och styrbara transportmedlet. Andra uppfinnare tog snabbt upp konceptet. Den mest kände var Denis Johnson i London, som skapade en nyare, förbättrad version av Drais ursprungliga springande maskin. Täljd nästan helt i trä med ett styrbart framhjul var den utformad för att skära ned restiden till hälften. Denna tvåhjuliga uppfinning hade inga pedaler, och cyklisten var tvungen att jobbigt nog driva käpphästen framåt med fötterna och rulla ned för backarna, medan han på något sätt försökte hålla balansen. Cykeln kallades för käpphäst efter leksaken eller också för snobbhäst men var officiellt känd som velociped. Den såg i stort sett ut som den tvåhjuliga cykel vi har idag.

Från leksak till transportmedel

Mellan 1818 och 1820 blev velocipeden en fluga i Västeuropa och Nordamerika och sågs som en modern och moderiktig ägodel, speciellt av Londonsocieteten. På bara några år avtog dock dess popularitet, och några städer hade till och med gått så långt som att förbjuda dess användning på grund av antalet beklagliga olyckor med velocipeder och fotgängare inblandade. Mellan 1820 och 1850 utvecklades velocipeden till många olika skapelser, som alla byggde på idén om ett människodrivet fordon med ungefär samma teknik som velocipeden. Dessa nya modeller hade antingen tre eller fyra hjul (tricykel resp. kvadricykel) och fanns i en mängd olika stilar och former, men nyare modeller fick extra funktioner som trampor, pedaler och handvevar. Trampor med vevarmar till hjulen användes, innan man utvecklade cykelkedjor för att få bort tramporna från drivhjulsnavet.

Tillbaka till toppen

 

1840-1870

Simpel trehjuling

Under 1860-talet utvecklade Pierre Michaux, grundaren av Michaux Company, den första mycket populära och kommersiellt framgångsrika tvåhjuliga bicykeln, som på framhjulet hade fått trampor och vevarmar, med vilka cyklisten kunde driva cykeln framåt. Succén var omedelbar och för en kort tid blev den omåttligt på modet. Den hade dock några nackdelar. Användningen av stela metallramar och järnhjul gjorde cykeln besvärlig att använda, och den kunde väga upp till 45 kg. De här cyklarna blev kända som “benskakare”, och som namnet antyder var de extremt obekväma och utmanande att använda, trots tillägget av en fjädrande sadel. De var också opraktiska att sitta upp på, då cyklisten måste springa bredvid cykeln och hoppa upp i sadeln i hög hastighet. Ett antal ändringar gjordes, bland annat infördes av gummihjul i stället för metallhjul och kullager för att förbättra rörelsen i pedalerna. Vid den här tiden började också tre- och fyrhjuliga velocipeder att bli populära, och det fick igång en process som skulle få uppfinnare att försöka utveckla ett urval av allt effektivare transportsätt.

Cykeln blir en hit i Kina

Kina är idag känt som världens cykelnation, men cykeln introducerades där först på 1860-talet av en kinesisk tjänsteman som hette Bin Chun. Han hade sett velocipederna fara fram på Paris gator, när han besökte staden. Efter att kort dessförinnan ha varit under västerländskt styre var Kina inte särskilt mottagligt för ännu en utländsk uppfinning och förkastade i stort sett cykeln. Mot slutet av 1800-talet var det i huvudsak utlänningar som använde cyklar i Shanghai, medan lokalbefolkningen av alla samhällsklasser fortfarande valde en bärstol eller den senaste nymodigheten, rickshawn (uppfunnen år 1870). Det var helt enkelt inte socialt accepterat för en respektabel kines att röra sig av egen kraft eller, ännu värre, att svettas. Trots den långsamma introduktionen av den här tvåhjuliga uppfinning är det klart att Bin Chun hade öppnat upp en av världens största marknader för cykeln.

Tillbaka till toppen

 

1880-1910

Penny-farthing

Mellan 1869 och 1880 kom krav på cyklar som kunde användas på längre sträckor och vid högre hastigheter. Från 1880 ökade tillverkarna storleken på framhjulet på cykeln till hårresande proportioner Denna nya cykel med superstort framhjul blev känd som ”penny-farthing”, eftersom den från sidan såg ut som ett stort brittiskt penny-mynt framför ett mindre farthing-mynt. Andra namn den fick var ”höghjuling” eller ”vanlig cykel”, och den blev snabbt populär, speciellt i Storbritannien och USA. Många viktiga uppfinningar vid den här tiden minskade vikten på ramen och ökade komforten för cyklisten. Hjulkonstruktionen förbättrades ytterligare genom ekrar och kullager. Även om ”penny-farthing” bara var populär en kort period, så blev den en symbol för den senviktorianska fritiden. Den för höghjulingen och ”penny-farthing” utmärkande konstruktionen gjorde det möjligt att komma längre och fortare för varje varv framhjulet gjorde, men de var långt ifrån praktiska att använda. Att styra dem var svårt och att köra över ett hinder på vägen var extremt farligt och kunde skicka den oturlige cyklisten med huvudet före i gatan. Att rädda sig med ett snabbt hopp blev faktiskt en nödvändig färdighet som cyklister behövde lära sig.

Dammodeller introduceras

Trots förbättringar som luftfyllda gummidäck och bromsar blev ”penny-farthing” inom kort impopulär. Mot slutet av 1890-talet blev “säkerhetscykeln” med båda hjulen av samma storlek ett av de viktigaste stegen i cykelns utveckling. Den blev stommen för dagens moderna cykel tillsammans med andra nyckelfunktioner som fasta pedaler, som driver bakhjulet via kedjan och växlarna samt styren och framgafflar som stöder framhjulet. Allt detta finns fortfarande på dagens cyklar. Denna tid blev känd som ”guldåldern för cykeln” eller “cykeldillet”. Den hade också långtgående effekter på kvinnors roll i samhället och gav cykeln smeknamnet ”frigörelsemaskinen”. En kvinna som kunde cykla kunde njuta av en ökad fysisk rörlighet som var jämställd med männens. Kvinnor som cyklade behövde också mer praktiska kläder, eftersom den viktorianska erans mode – korsetter, långa, tunga kjolar, underkjolar och krinoliner – begränsade rörligheten på en cykel. Detta nya transportsätt hjälpte till att driva utvecklingen av mer praktiska och könsneutrala kläder, som säckiga byxor och delade kjolar.

Tillbaka till toppen

 

1920-1950

Bilens tid

Under denna period skiftade människan fokus, och i västvärlden minskade intresset för cykeln som gav plats för bilen, vilken uppfattades som framtidens transportmedel. Efter det stormiga 20-talet kom så den stora depressionen. Världens sinnesstämning skiftade under ett världskrig på 30-40-talen och det kalla kriget på 50-talet. Under 50- och 60-talen var bilen kung, och det största antalet cyklar såldes till barn, inte till vuxna. I städerna smädades cyklister ofta av bilister, då bilen blev det föredragna transportsättet för de flesta. I Kina växte däremot entusiasmen för cykling under 20-talet, och på 30-talet etablerades de första fabrikerna med monteringslinjer för utlandstillverkade cyklar. När Kina 1949 blev Folkrepubliken Kina, bestämde Partiet att cykeln skulle bli folkets huvudsakliga transportsätt. De flesta människor färdades mellan arbete och hem med cykel, och år 1958 tillverkade Kina mer än en miljon cyklar varje år. Fortfarande är Kina världens största tillverkare av cyklar och tillverkar runt 60 % av alla cyklar som säljs i världen.

Cykelrace

Det första stora cykeltävlingarna hölls vid sekelskiftet och fortsatte att växa stadigt fram till andra världskrigets början, då det mer eller mindre var omöjligt att genomföra några störra race . Efter kriget återuppstod många av dom klassiska tävlingarna som ofta bestod av 20–25 etapper genom Frankrike, Luxemburg och Belgien. Den cyklist som nådde målet på kortast tid blev vinnare på den individuella etappen, vilket man räknade som en individuell tävling. Det här format att dela upp loppet i etapper skulle finnas kvar långt in på 1980-talet.

Tillbaka till toppen

 

1960-1990

Konceptet ”cykel” tas vidare

Efter krigen och den stora depressionen banade 1960-talet vägen för det svängiga 60-talet och det psykedeliska 70-talet. Det var ett av de viktiga skedena i vår nutidshistoria, en tid av hopp och löften och frihet att uttrycka sig själv genom mode, konst och musik som gillades av en generation som inte var rädd för att tänja på gränserna. Kvinnornas frigörelse hade kommit en lång bit på väg sedan den viktorianska tiden, med Mary Quants minikjol som definierade en ny generation av frigjorda kvinnor. Det var ett decennium av förändring, som också hade en bestående inverkan på utvecklingen av cykeln. Under perioden mellan mitten av 60-talet och 1975 var cykeln i USA populärare än någonsin sedan den uppfanns. Fenomenet blev känt som ”cykelboomen”. Med en ökad medvetenhet om vikten av att hålla sig i form fördubblades försäljningen av cyklar mellan 1960 och 1970 och fördubblades igen mellan 1971 och 1975. Detta var tiden när vi fick BMX, vars konstruktion inspirerades av motocrossmästare och vars popularitet spreds genom populärkulturen. Dess framträdande i kultklassiker som ”E.T.”, ”Karate Kid” och ”BMX Bandits” och användningen i BMX freestyle förankrade ytterligare dess popularitet hos de unga.

Mountainbikens intåg

Man kan hävda att mountainbiking har existerat ända sedan cykeln uppfanns, då ju bara ett fåtal vägar på 1800-talet hade någon beläggning. Men under de första åren på 80-talet skapades den första massproducerade egentliga mountainbiken för allmänt bruk. Baserade på en konstruktion från 1970-talet, gjord av en grupp hippies från Kalifornien, var dessa cyklar utformade för cykling i all sorts terräng, och användes främst för frikörning ner för bergsstigar, off-road, cross-country, svårforcerad terräng och cykling på stigar. De första av dessa cyklar som tillverkades kunde vara lika påfrestande för benen som de ursprungliga ”benskakarna” på grund av sin brist på fjädring och användningen av tunga material. Under 80-talet började dock cykeltillverkarna att integrera högteknologiska lättviktsmaterial som aluminium samt stötdämpare och fjädrande och dämpande framgafflar i sina mountainbikes. Typiska däck på en mountainbike är breda och räfflade för att hjälpa till att hålla balansen och ge cyklisten bra väggrepp.

Tillbaka till toppen

 

2000-i dag

Miljö, populäritet & trend

Nu för tiden stöder man aktivt cykling i många städer runt om i världen och har skapat en väldefinierad infrastruktur för detta. Fler och fler människor går över till cykling som ett miljövänligt och billigt sätt att ta sig runt staden och som ett tidsfördriv som håller dem i form. Början av 2000-talet såg starten av hipsterrörelsen, som började på platser som Brooklyn i New York och Portland i Oregon, USA, och som spred sig över den västerlandet som en löpeld. Stora klädmärken anammade denna rörelse, och borta var tvånget för cyklister att klä sig i hudnära Lycra eller att ha plastclips på fladdrande byxben. Istället har vardagliga märken och designermärken skapat snygga och praktiska kläder för citycyklister, vilket gör att även den kräsnaste cyklist kan klä sig för att imponera medan hen cyklar runt i staden. I större städer runt om i Europa och USA, som Amsterdam, New York och London, har cykeldelningsprogram gjort det möjligt för alla att lätt ta eller lämna tillbaka en cykel på ett otal antal platser i staden. Det blir ett enkelt och billigt sätt att undvika trafikstockningar och lätt och bekvämt ta sig från A till B.

Singlespeed, fixie & tillbaka till rötterna

Då urban cykling blivit populärare, har trenden att skräddarsy cyklar på beställning lett till skapandet av den ”ultimata hipstercykeln” eller "fixiecykeln", som saknar växlar. Den är på vissa sätt en cykel i dess mest grundläggande form, en cykel som inte har vare sig växlar eller frihjul. Men detta har en nackdel: det är omöjligt att åka nedför en backe om du cyklar på en ”fixie”. På sätt och vis är det som cykelns evolution har gått ett helt varv. ”Fixiecyklar" är idealiska för innerstadscykling, och eftersom de tvingar dig att trampa på pedalerna oberoende av hur långt du cyklar eller i vilken riktning (upp eller ner) kan de hjälpa dig att hålla dig i form. Den typiska ”fixien” är också mycket lättare än andra cyklar, vilket betyder att den är en idealisk pendlarcykel – lite av en smart bil för cyklister. Varför är de så populära? Kanske är det så i en värld av masskonsumism att de är enkelhetens sista utpost, nedskalad till den slutgiltiga klassiska cykeln. Hipster eller inte, den oväxlade cykeln har blivit populär bland alla slags människor som vill återknyta kontakten med sin omgivning och sin miljö.

Tillbaka till toppen